Kvinnorna och folkbildningen

Den 8 mars är en viktig dag, nämligen Internationella kvinnodagen. Här lyfter vi fyra kvinnor som med engagemang och visdom format vår nutid.

Var finns kvinnorna i historien? Vilka var kvinnorna som påverkade folkbildningen? Av olika skäl har de uppmärksammats för lite, men trots det har de varit mycket aktiva i framväxten av folkbildningen och dess ideal.

Denna lista är långt ifrån komplett, men här är några kvinnor som varit med och utvecklat folkbildningen:

Ellen Key var en internationellt känd författare, pedagog och folkbildare. Hon var även föreläsare vid arbetarinstitut, nykterhetsloger och föreläsningsföreningar. Hon förenade en liberal grundsyn med socialistiska idéer, krävde kvinnlig rösträtt och deklarerade att kärlek utan äktenskap var sedligare än äktenskap utan kärlek.

Hennes mest kända bok är ”Barnets århundrade”, som blev kritiserad när den kom ut år 1900. I boken propagerar hon mot betyg och barnaga – och föreslår istället en skola där barnen respekteras och får lära sig i sin egen takt. 

Hennes bidrag till folkbildningens ideologi är framför allt idén att bildning är sammansmältningen av kunskaper och livserfarenheter. Hon myntade tesen "Bildning är det som är kvar sedan man glömt det man lärt sig". Hon satte samtal och dialog före föredrag.

Emelie Rathou valdes 1893 in som enda kvinna i den första folkriksdagen. Hon blev även den första kvinnan som höll ett första maj-tal i Sverige 1891 – då om kvinnlig rösträtt. Hon var förskollärarinna och medlem i IOGT och ägnade sig från 1884 helt åt föreläsningsverksamhet i nykterhets-, freds- och kvinnofrågor och som resetalare för organisationen.

Hon provocerades av den dåvarande manliga dominansen i IOGT och de kvinnliga medlemmarnas bristande möjligheter att påverka besluten. Hon hamnade för ofta vid kaffemaskinen – och för att slippa kaffekokningen startade Emelie Rathou år 1900 den kristna kvinnliga nykterhetsorganisationen Vita bandet. Vita Bandet växte sig snabbt till en stark organisation och var den största kvinnoorganisationen i början av 1900-talet.

Maria Montessori föddes i Italien 1870. Montessori kom att bli en av de första kvinnorna i modern tid att erhålla en examen i medicin i Italien. 1899, efter att hon tagit sin examen, reste hon runt hela Italien och föreläste om "Den nya kvinnan". Hon berättade om sin egen strävan som lett fram till hennes examen, och beskrev den nya tidens kvinna som en framförallt vetenskapligt tänkande person.

6 januari 1907 öppnade hon en skola i Rom, för de så kallade ”obildbara”. Genom omfattande fältstudier och praktik utvecklade hon den så kallade "montessoripedagogiken". Hon hade stor framgång i att lära barn, som tidigare fått tillbringa sina liv på mentalsjukhus och andra institutioner, att läsa och skriva. 

Anna Whitlock var en av de mest betydande personerna i kampen för kvinnlig rösträtt. Hon var ordförande i den viktigaste rösträttsorganisationen, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Hennes kall i livet var utbildning och grundade en modern läroanstalt där flickor och pojkar undervisades tillsammans. Hon ledde skolan som rektor i 30 år. På skolan var även Ellen Key lärare.