Vid en ceremoni i Stockholms stadshus 7 november fick inte mindre än 312 personer ta emot gesäll- eller mästarbrev i en rad olika hantverk – men bara en, Ulla Engquist, fick ett högtidligt bevis på mästerskapet – Sveriges första mästarbrev i stickning.

– Jätteroligt, säger hon om utmärkelsen. Det är fantastiskt inte bara för min egen del utan också för att det ger stickningen status. Idag är det många som stickar, både i Sverige och i andra länder, och nu är det inte någon tillfällig boom. Nu har intresset för stickning kommit för att stanna. Och mästarbrevet bidrar förstås till att höja statusen.

Ulla är slöjdkonsulent, utbildad på Handarbetets Vänners skola 1978. Idag är hon egenföretagare och håller kurser på många håll i landet, inte minst hos NBV i Skövde, där det har blivit många kurser sedan den första för drygt 40 år sedan.

 – Jag gjorde mitt eget kursmaterial till den första kursen, och det materialet har sedan legat till grund för mina böcker. Jag kan säga att jag forskar i stickning. Man gör sina nitar – och lär sig av det.

Böckerna Sticka – detaljer som gör skillnad och Sticka – egna modeller och fler detaljer är utgivna på Hemslöjdens förlag. De handlar, liksom hennes kurser, om detaljer i stickningen.

– Det är inte några vanliga stickbeskrivningar, förklarar Ulla. Jag beskriver ökningar, montering och andra detaljer. Det är detaljerna som gör stickningen, liksom inom allt hantverk. Jag brukar säga att montering ska finnas utan att synas, men om den inte finns så syns det.

Många deltagare är med år från år i hennes kurser, så vid det här laget borde det finnas många experter på stickdetaljer hos NBV i Skövde med omnejd. Ulla leder också kurser på andra håll i landet, på folkhögskolor, hos Handarbetets Vänner och på stickstämmor. 

– Stickning är ett sätt att koppla av, när maska läggs till maska, säger hon. Enligt en amerikansk forskare ger stickning bättre avkoppling än yoga. Och det tar jag förstås till mig.