Fördjupningsuppgift

Berättelsen om Sitha

Sitha har ett fantastiskt leende, men också ett ansikte som avslöjar ett hårt liv. Hon gifte sig när hon var 30 år, med Wictor, som var jämngammal. Det var ett arrangerat giftermål och Sithas första fråga till sin blivande man var om han dricker alkohol.

För i så fall, sa jag till honom, så vill jag inte gifta mig med dig.

Wictor svarade nej och 2001 blev de man och hustru. Året efter föddes deras första son och två år efter det fick de tvillingar. Men Wictor hade inte varit ärlig mot Sitha, han hade druckit under många år. Vid den tiden hade han som dagligarbetare en lön på runt 900 Rupies per dag. Efter arbetet valde han arracken före familjen och drack i snitt upp 600 Rupies innan han tog sig hem på kvällen. Familjen bodde i ett litet hus med ett rum, med väggar av lera och tak av palmblad. Då Wictor kom hem var han ofta våldsam. Sitha tog ansvar för barn och hem, men när hon ifrågasatte hans drickande och lönen som försvann, blev han arg och slog både henne och barnen. Ofta försvann han ut igen.

När han var nykter gick det att prata med honom, säger Sitha, då var han inte aggressiv. Men när han drack blev han våldsam.

2010 fick IOGT-NTO-rörelsens partnerorganisation ADIC Sri Lanka en förfrågan om att komma till Sithas och Wictors by. Byn hade stora sociala problem kopplat till alkohol och andra droger och en av de med sämst rykte var Wictor. Alla visste att han var alkoholist och våldsam både hemma och i byn. Sitha fick höra att ADIC skulle starta en grupp som med stöd av dem skulle arbeta för att minska alkoholkonsumtionen och hon anmälde sig redan till första mötet. Hon ville gärna ha med sig Wictor, men han sa nej.

Jag sa nej, men samtidigt var det något som hände i mig när Sitha frågade. Det var som om något började förändras, jag tänkte till, säger Wictor.

Och Sitha gav sig inte. Hon ringde ADIC och fick stöd att fortsätta arbeta i gruppen, med målet att få Wictor med sig. Hon ville inte längre bli sedd som hustrun till suputen i byn. För Wictor var det en längre process och vändpunkten kom först när han förstod vilken inverkan hans drickande hade på barnen.

Jag såg hur de som kom från ADIC talade och behandlade mig och mina barn med respekt. Som en jämbördig. Jag kände att även jag kan bli någon som kan respekteras, att jag kan förändra mig för barnen.

Idag kan Wictor stolt visa upp sitt hus, med fyra rum. Det började familjen att bygga då han blev nykter. Två års sparande av pengar som tidigare gick till alkohol gav grunden till tegelhuset. Ett rum i taget. Plåt på taket.

Utmaningen nu är att stå emot den avundsjuka hos andra som uppkom då familjen skapade sig ett bättre liv, ett finare hus, en plats i samhället. Samtidigt som många också inspirerats av Wictor och tänkt att kunde han, som var värst, så kan även jag förändra mitt liv.