Rutinmässiga tester ska öka upptäckten
Sedan den 1 mars 2025 har polisen, Tullverket och Kustbevakningen möjlighet att genomföra så kallade ögonundersökningar på förare av motordrivna fordon – även utan konkret misstanke om narkotikapåverkan. Det innebär att de nu får göra rutinmässiga kontroller direkt på plats i trafiken, något som tidigare endast var tillåtet vid misstanke om drograttfylleri. Undersökningen får enbart omfatta yttre iakttagelser av ögonens utseende och funktion, och får utföras med hjälp av exempelvis en pupillometer, penna eller en mindre ljuskälla.
Syftet med den nya lagstiftningen är att göra det lättare att upptäcka narkotikapåverkade förare och därmed förebygga olyckor. Lagändringen gäller till en början fram till utgången av februari 2030 och kompletterar den tidigare lagstiftningen, som fortfarande gäller vid misstanke om narkotikabrott.
Om en ögonundersökning visar att det finns skälig misstanke om drogpåverkan, kan polisen ta blod- och urinprov. För att styrka trafikbrottet enligt Trafikbrottslagen (1951:649) krävs att narkotika påvisas i blodet. Enligt Narkotikastrafflagen (1968:64) är det dock straffbart att ha narkotika i kroppen, vilket även kan visas genom urinprov. Det innebär att en förare kan dömas både för rattfylleri och för ringa narkotikabrott, eget bruk.
Vi vet idag fortfarande ganska lite om hur vanligt det är med narkotikapåverkade förare i trafiken. En viktig anledning är att polisen tidigare inte haft möjlighet att göra rutinmässiga drogtester, till skillnad från vid alkoholkontroller. Det finns därför skäl att tro att det finns ett samband mellan den ökade narkotikaanvändningen i samhället, de normer som råder – och hur ofta förare kör påverkade i trafiken.
Ni ska nu få träffa polis Martin Skogsberg som berättar om hur ett ingripande kan gå till.
Fundera tillsammans:
- Vilka svårigheter eller hinder kan finnas för att upptäcka drograttfylleri i trafiken idag? Vad kan det innebära för polisen? För den som tas in för kontroll?
- Vilka syften finns med att genomföra kontroller? Hur kan ett ingripande leda till förändring och för vilka?
Många av dem som tas för rattfylleri har ett beroende av alkohol och/eller narkotika och åker fast vid återupprepade tillfällen. En studie från Rättsmedicinalverket visade att 68 procent av de personer som gripits för drograttfylleri mellan åren 2001–2004 var återfallsförbrytare.
- Läs citatet med narkotikapolis Lennart Karlsson nedan. Att personer är mer mottagliga för förändring och att ta emot stöd i samband med en upptäckt eller ett ingripande framkommer även i flera forskningsstudier. Vad tror ni krävs för att ingripandet i trafiken och insatserna efteråt ska bli en sådan vändpunkt? Hur kan samhället använda sig av det motivationsfönster, ”window of opportunity” som Lennart Karlsson beskriver?
”Man brukar prata om ”window of opportunity”. Det öppnas på vid gavel och det sker nästan vid alla polisingripande. Responsen går från att ”jag har aldrig har använt” till att ”jag har jätteproblem och behöver hjälp”.”
Lennart Karlsson, narkotikapolis och ordförande i Svenska Narkotikapolisföreningen