Till huvudinnehållet

Del 1  EU växer fram

Efter andra världskriget ville ledarna för de europeiska länderna undvika att det blev nya krig. Ett sätt var att skapa olika former för samarbete mellan de europeiska länderna. Länderna hade dragit vissa lärdomar av de misstag som gjorts och orsakat krigen som varit förödande för Europa. Efter första världskriget hade segermakterna tvingat på Tyskland ett enormt krigsskadestånd som förstört den tyska ekonomin. Under 1930-talet drabbades stora delar av världen av en djup ekonomisk kris. I Tyskland framstod Hitler som den som kunde lösa Tysklands ekonomiska problem, bland annat genom att ge judarna skulden för många av de olyckor som drabbat Tyskland. Det bidrog till att Hitler och nazisterna kunde ta makten.

De senaste krigen mellan Tyskland och Frankrike hade handlat om kampen om kol och stål – de råvaror som är grunden för vapentillverkning. Genom att ha en gemensam förvaltning för råvarorna ville man förhindra kapprustning mellan länderna. Därför bildades 1952 den så kallade Kol- och stålunionen mellan Västtyskland, Frankrike, Italien, Belgien, Nederländerna och Luxemburg.

Under de kommande årtiondena utökades samarbetet till fler områden och fler länder blev medlemmar. Sedan 1993 har samarbetet namnet EU. Under 2000-talet anslöt sig de flesta länder som tidigare varit kommunistländer i Östeuropa. EU har för närvarande 28 medlemsstater. Storbritannien har som första land begärt utträde ur EU, efter en folkomröstning 2016.
Läs mer om EUs historia.

Det finns olika visioner och åsikter om EU både mellan och inom medlemsländerna. Detta är inget nytt. Vissa vill se ett mer federalt EU, som påminner mer om hur exempelvis USA är uppbyggt. Andra vill att de enskilda medlemsländerna ska ha mer att säga till om. Ända sedan samarbetet började har det funnits både länder och partier i Europa som har varit skeptiska till ett medlemskap. Anledningarna till att vara kritiska mot EU skiljer sig dock helt åt. Mer om detta senare i materialet.

Nästa sida:

När Sverige gick med