Rättslig påföljd
I straffskalan för narkotikabrott finns fängelse med. Det gör det även för ringa narkotikabrott, exempelvis innehav och eget bruk, men fängelse utdöms aldrig för detta. Anledningen till att fängelse finns med i straffvärdet för ringa narkotikabrott är att det gör det rättsligt möjligt att genomföra urin- och blodprov eller kroppsbesiktning.
Unga under 15 år är inte straffmyndiga och kan inte dömas. Däremot sker oftast en utredning av Socialtjänsten som kan leda till stödsamtal, familjebehandling eller omhändertagande om behov finns.
För dem mellan 15-17 år utdöms oftast straffvarning eller böter. Straffvarning betyder att personen får en varning under ett samtal med åklagare, socialtjänst och vårdnadshavare. Utifrån barnets behov och situation kan de även få stöd och behandling. Om en person under 18 år har ett större innehav av narkotika eller säljer vidare narkotika kan man utdöma ungdomstjänst och/eller böter och ungdomsvård. Vid allvarliga narkotikabrott kan man även dömas till sluten ungdomsvård och i sista hand, om det finns "synnerliga skäl" till fängelse.
För dem som är 18-21 år utdöms oftast böter, som förhoppningsvis blir en tydlig markering. Möjligheten finns även för den här åldersgruppen att få så kallad åtalsunderlåtelse, som fungerar ungefär som en straffvarning.
Att unga personer inte döms till samma påföljder som vuxna har sin grund i att barn och ungas hjärnor inte är fullt utvecklade vad gäller ansvar, empati och självkontroll. Det är först när man är omkring 25 år som alla dessa delar är utvecklade fullt ut. Ett hårt straff som fängelse hos en ung person kan i vissa fall få en motsatt effekt.