Narkotikalagstiftningen

Debatten om narkotikalagstiftningen gäller två centrala frågor.

Ska användning och innehav för eget bruk vara tillåtet och endast ses som en hälsofråga eller vara förbjudet och därmed även ses som en rättslig fråga? Om det fortfarande ska vara förbjudet är frågan hur påföljder och konsekvenser bör vara utformade.

I den kompletterande informationen nedan ges exempel på diskussionen kring lagstiftningen och påföljderna. Det ger både en bild av de många missuppfattningar som finns kring lagstiftningen men också hur polisen i sitt arbete tillämpar lagstiftningen och de problem som är förenat med detta.

FN:s narkotikakonventioner

Den svenska narkotikastrafflagen grundas på FN:s tre narkotikakonventioner som syftar till att ange regler och kontroll för hantering av narkotika för medicinska syften respektive olaglig narkotika och vilka dessa är. Dessa konventioner är föremål för kritik och diskussion och ska utvärderas och behandlas vid FN:s specialsession om narkotikafrågor UNGASS, 2019.

http://www.narkotikabrott.nu/tre-fn-konventioner-reglerar-narkotikabrott

En legalisering som nu införts i ett antal delstater i USA och även i Kanada strider mot FN:s narkotikakonvention, Single Convention on Narcotic Drugs från 1961.

Svensk narkotikalagstiftning

Den svenska narkotikastrafflagen från 1968 innebär att all hantering av narkotika, även själva användningen, är förbjuden. Det gäller även användning av cannabis.

En avkriminalisering skulle innebära att den svenska narkotikastrafflagen ändras. Det skulle kunna innebära att endast förbudet mot att använda narkotika tas bort vilket skulle vara en återgång till situationen före 1988. En avkriminalisering skulle också kunna innebära att även förbudet mot innehav för eget bruk tas bort vilket skulle vara en återgång till situationen före 1980 då åtalsunderlåtelse var praxis för ringa innehav. 

Kompletterande material